För dig som är student på Specialist­sjuksköterske­programmen Pedagogisk profil

Utbildning på avancerad nivå utgår från ett problemorienterat och kollaborativt synsätt på lärande.

Pedagogisk profil

Utbildning på avancerad nivå utgår från ett problemorienterat och kollaborativt synsätt på lärande. Problemorienterat eller undersökande förhållningssätt till lärande kan ta utgångspunkt från forskningsmetaforen dvs identifiera problem, söka information på flera alternativa sätt, med alla sinnen, reflektera, analysera och syntetisera. Detta kräver ett aktivt deltagande i lärprocessen och att studenterna tillåts och uppmuntras att ta eget ansvar. Kollaborativt lärande innebär ett lärande genom nära samarbete mellan studenter, mellan lärare och studenter och mellan lärare inom kurser och inom och mellan programmen. Att lära och att vidareutveckla kunskap är föränderliga processer som kan gynnas av en tillitsfull och stimulerande lärandemiljö. Denna pedagogiska profil skall återspeglas i lärandemål, lärandeaktiviteter/ arbetsformer och examination. Det skall dessutom finnas en röd råd (constructive alignment) mellan dessa delar som lärare och studenter måste diskutera och bearbeta tillsammans så den blir synliggjord för alla involverade. Både den teoretiska och den verksamhetsintegrerade utbildningen på avancerad nivå skall genomsyras av denna pedagogiska profil. Genomförande av utbildning inom programmet skall utgå från bästa tillgängliga evidens angående lärande på avancerande nivå. Den pedagogiska profilen uttrycker synen på studenter, lärande, kunskap och förhållningssätt i utbildningen. Profilen har en studentcentrerad konstruktivistisk utgångspunkt (jfr exempelvis Marton et al, 1997 , Biggs &Tang, 2007, Mann et al, 2011). Ett exempel på vad den pedagogiska profilen kan innebära i en lärandesituation illustreras i bifogad poster (Bilaga 1).

Generella kompetenser

Utbildningarna förväntas tillämpa den pedagogiska profilen som ska leda fram till kompetenser som motsvarar avancerad nivå. Kompetenser är ett sätt att uttrycka mål för utbildningen. Det finns olika definitioner av kompetens. Här innebär kompetens att en individ har kunskap av olika slag och också att personen i fråga kan använda sin kunskap adekvat i sin professionella utövning (jfr exempelvis Forslund, 1998, Epstein & Hundert, 2002, Svensson et al 2004). Nedan beskrivs kompetenser som förväntas vara representerade på avancerad nivå. Kompetenserna beskrivs på en generell nivå vilket förutsätter att kompetenserna kopplas till högskoleförordningens mål och de lärandemål och innehåll som är aktuellt i respektive utbildning. Avsikten med detta dokument är att initiera att följande kompetenser tydliggörs i lärandemål, arbetsformer och examinationer i programmens kursplaner. Kompetenserna kan vara mer eller mindre relaterade till varandra och till sina delar innehålla liknande aspekter. Benämningar och beskrivningar av kompetenserna syftar till att fokusera och göra vissa aspekter till förgrund. Aspekterna kan på olika sätt sedan kopplas till ett annat kompetensområde och då utgöra mer av bakgrund. Kompetenserna kan ha olika inbördes ordning beroende på kursinnehåll men skall alltid i någon mån beaktas i kursplanerna. Ställningstaganden till vad progression kan innebära inom respektive område bör göras. Ett övergripande mål för utbildningen och den högsta nivån av progression på avancerad nivå är förmåga att relatera de olika kompetensområdena till varandra. Progression kan ses som både bredd och djup. Kompetenserna presenteras här i bokstavsordning.

  •  Evidensbaserat förhållningssätt
  •  Handlingsberedskap
  •  Informationskompetens
  •  Kommunikationskompetens
  •  Multiperspektivseende

Evidensbaserat förhållningssätt

Ett evidensbaserat förhållningssätt kan innefatta definition av ett problem, systematisk sökning eer evidens, bedömning, värdering och kritisk granskning, tillämpning och utvärdering. Evidensbaserat förhållningssätt innebär således att kunskapen och färdigheterna som används ska bygga på bästa möjliga evidens, det vill säga vetenskaplighet och beprövad erfarenhet.

Handlingsberedskap

Handlingsberedskap innebär att göra väl underbyggda och medvetna val, både veta vad som skall göras, färdighet att kunna göra det och veta varför. Handlingsberedskap innebär kompetens som möjliggör argumentation för det man gör och tänker. Varför jag gör något; Veta att den praktiska färdigheten att använda handlingen finns; Förutse, bedöma, ta konsekvenserna av en handling och kunna förklara och resonera . Utveckling av kompetensen handlingsberedskap innebär också att integrera en medvetenhet om att egna handlingar utförs i ett kulturellt och socialt sammanhang med normer, lagar etc. Kompetens i handlingsberedskap innebär även att utvärdera en handling och ha beredskap att ändra handlingen.

Informationskompetens

Informationskompetens handlar om att kunna identifiera sina lärandebehov i relation till målen för utbildningen. Det handlar vidare om att inför ett problem kunna identifiera möjliga informationskällor (databaser, böcker annan relevant information t.ex. från experter, patienter, brukare) och att formulera lämpliga sökstrategier (i databaser och manuellt) med relevanta avgränsningar utifrån problem och praktiska förutsättningar och behärska tekniken för informationssökning. Informationskompetens innebär också att kunna utvärdera och välja den/de mest relevanta informationskällorna för vidare bearbetning. Dessutom innebär det att studenten ska analysera och tolka informationen samt att kunna använda dessa analyser för att lösa eller belysa ett problem. Informationskompetens handlar vidare om att ha en informationsberedskap för att kunna följa och uppdatera sig om den senaste relevanta informationen inom ett område och i relation till professionen.

Kommunikationskompetens

Kommunikationskompetens omfattar muntlig, skrilig och visualiserad interaktion samt medvetenhet om ickeverbal kommunikation. Kompetensen innebär att kommunicera sitt budskap och att situationsanpassat förmedla sin ståndpunkt och ta emot och reflektera över andras ståndpunkter, det vill säga ta emot synpunkter och tolka och förstå dem. Kommunikationskompetens innebär således att interagera; både ta emot synpunkter på den egna kommunikationskompetensen utan att bli kränkt och att ge synpunkter till andra utan att kränka. Kommunikationskompetens innebär vidare att det finns ett logiskt samband i rapportering dvs en röd tråd skall vara synlig oavsett typ av dokument eller sätt att kommunicera och anpassad till det sammanhang där kommunikationen skall ske. Utveckling inom området handlar om att tillägna sig ett språk som svarar mot aktuell professionell och akademisk kompetens. Utveckling kännetecknas också av förmåga att formulera och avgränsa problem genom att kunna redovisa val vid avgränsning och att relatera och diskutera dessa. Även visa väl underbyggd kommunikation: logiskt samband i rapporteringen, sakligt muntligt eller skriftligt; progression från refererande till kritiskt underbyggt reflekterande. Förmåga att återkoppla/reflektera på egen och andras kommunikation och över förändringar i den egna kommunikationskompetensen är också en viktig komponent.

Multiperspektivseende

Multiperspektivseende innebär att kunna identifiera, förstå och att kunna resonera om olika perspektiv i olika situationer. Det innebär utveckla sin förmåga att se skillnader och likheter – exempelvis att känna igen och reflektera kring eget och andras synsätt och arbetssätt. Att använda multiperspektivseende handlar också om att ta hänsyn till och kunna finna rätt angreppssätt (exempelvis makro-, meso- och mikronivå), för att lösa sin uppgift. Multiperspektivseende innebär att utveckla förmåga att kunna urskilja, förklara och diskutera skillnader och likheter i vetenskapliga discipliner, diskurser eller metoder. Multiperspektivseende innebär vidare att utveckla kompetens i att reflektera över det egna arbetets/handlingens vetenskapliga och kliniska relevans i relation till den egna och andra professioner, och de professionella i förhållande till klient/patient och närstående.