Mika arbetar som legitimerad arbetsterapeut på Karolinska Universitetssjukhuset, inom neurologi och intensivvård

Vad jobbar du med idag? 

Jag jobbar som arbetsterapeut inom den neurologiska slutenvården och inom intensivvården på Karolinska Universitetssjukhuset. På Neuro arbetar jag huvudsakligen på en utredningsavdelning där patienter har exempelvis olika typer av hjärntumörer, epilepsi, neuroinflammationer, neuromuskulära sjukdomar och rörelsestörningar. Jag jobbar även med patienter som har fått en stroke. Inom intensivvården är patienters diagnoser och intagningsorsaker mycket varierande från trauma till hjärtstopp. 

Varför valde du att studera på KI?

En examen från ett välrenommerat medicinskt universitet öppnar många dörrar, även internationellt och i forskningens värld. Dessutom bor jag i Stockholm och KI var även det närmaste alternativet för mig. 

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

På ett akutsjukhus känns dagarna så varierande att jag inte riktigt vet om jag kan tala om vanliga dagar. Vanligt är dock att jag börjar före klockan 8 och går hem efter 16. Jag jobbar huvudsakligen från måndag till fredag, men även lördags- och helgarbete förekommer. 

Vanligen börjar jag mina arbetsdagar med att läsa på om patienter på mina avdelningar. Morgonrapporter och en avstämning med andra arbetsterapeuter tillhör också mina morgonrutiner. Därefter träffar jag patienter för anamnestagning, ADL-bedömning och/eller kognitiv bedömning, mobilisering och vid behov hjälpmedelsförskrivning. Sådant som undersökning av svullna händer och kontrakturprofylax (för att behålla rörlighet i leder och muskler) är också en del av min vardag. Därtill tillkommer administrativt arbete som journalskrivning och remisser. Många av mina arbetsuppgifter innebär samverkan och dialog med andra professioner, till exempel avstämningar och ronder med läkare och vårdpersonal, kuratorer, logopeder med flera.

Vad är det roligaste eller bästa med ditt jobb?

Det bästa är att det jag gör känns meningsfullt. Syftet med arbetsterapeutiska insatser är ju att få individens vardag att fungera så bra som möjligt, trots utmaningar och allvarliga sjukdomstillstånd – och ibland i situationer, där patienten närmar sig livets slut. Det roligaste är att på ett universitetssjukhus får man varje dag lära sig något nytt och att man har kollegor som brinner för en personcentrerad, evidensbaserad vård samt lärande, forskning och utveckling.

Vilka utmaningar har du i ditt jobb? 

På ett akutsjukhus är tempot ofta högt och vårdtiderna korta samtidigt som patienter är allvarligt sjuka. Det är inte heller helt ovanligt att våra patienter och deras närstående befinner sig i kris. Ofta träffar även vi akut inkomna patienter, vars hemsituation har blivit ohållbar. Situationer är med andra ord sällan okomplicerade och i mitt jobb finns relativt få motsvarigheter till snabbverkande mediciner. Patienter med vissa diagnoser kan placeras i en viss vårdkedja eller få en plats på inneliggande rehabilitering innan hemgång, men för många andra finns få så kallade standardlösningar ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Ibland ska eller vill till exempel relativt sjuka patienter klara sig hemma, och då gäller det att tänka hur patienten skulle få ett så välfungerande aktivitetsliv som möjligt –  med delaktighet och meningsfullhet som nyckelord. 

En utmaning är alltså att förstå patienter som individer utifrån deras aktivitetsidentiteter och aktivitetsberättelser – på ett akutsjukhus, där vi kanske träffas en gång under den korta vårdtiden. Som arbetsterapeut har jag en helhetssyn på människan utifrån ett aktivitetsvetenskapligt perspektiv, där varken individer eller deras aktivitetsutförande kan förstås utan kunskap om deras aktuella miljöer eller kontexter - såväl fysiska som sociala, samhälleliga och kulturella.

Vad tycker du generellt om din utbildning?

Arbetsterapeutprogrammet är en mångsidig utbildning. Allt från anatomi och medicinska ämnen till pedagogik och kreativitet gör det möjligt att arbeta i många olika roller och med många olika uppgifter och inom olika verksamheter, även utanför vård och omsorg.  Citerar gärna en av våra lärare som sa att arbetsterapeutprogrammet är lite som en körkortsutbildning. Som student får man den teoretiska och praktiska grunden för att börja arbeta, men mycket återstår att lära – och det gör man genom att göra (learning by doing), gärna i nära dialog med mer erfarna kollegor. 

Finns det något du saknade eller som hade kunnat vara bättre med utbildningen?

Vi hade rätt mycket VIL/VFU under utbildningen. Alla arbetsterapeuter arbetar inte kliniskt eller inom vård och omsorg, men fler kurser med fokus på det kliniska arbetet hade gett ännu mer praktiska färdigheter. Det hade också varit bra om vi hade fått lära oss mer om det interprofessionella arbetet, med tanke på att vi – åtminstone på min arbetsplats – arbetar i nära kontakt med andra professioner. 

Vad överraskade dig mest med utbildningen? 

Mängden grupparbete och gruppexaminationer. Har sedan tidigare en kandidatexamen och då var det mycket fokus på det individuella, fler salstentor och skriftliga uppgifter. 

Vad var det som gjorde dig nyfiken på just arbetsterapeutprogrammet?   

Arbetsterapeutprogrammet såg ut vara något för mig som redan har livs- och arbetserfarenhet. Enligt statistiken var en ganska stor del av studenter människor mitt i livet, precis som jag. Jag har tidigare arbetat kreativt samt med frågor som mångfald, delaktighet och tillgänglighet, och de verkade vara centrala begrepp även i arbetsterapin. Jag tänkte också att jag kan ha nytta av mina tidigare studier. 

Vilka utvecklingsmöjligheter finns inom ditt område? 

Det finns goda möjligheter som magister- och masterstudier. Det finns även arbetsterapeuter som har disputerat och har fina meriter som forskare (några av dem var våra lärare på KI).   

Vilka egenskaper tycker du är viktiga att ha hos den som funderar på att söka arbetsterapeutprogrammet?  

Det en stor fördel om du känner dig bekväm med att möta olika människor i väldigt varierande livssituationer och medicinska tillstånd. Empati och goda kommunikationskunskaper är nödvändiga.

Vad drömmer du om att göra i framtiden?

Jag vill gärna fortsätta utvecklas som kliniker inom neurologi och intensivvård men har även planer på att studera vidare. Att kunna handleda blivande arbetsterapeuter eller föreläsa vore också kul.

Har du några tips till den som är intresserad av att söka det program du har läst? 

Sök, oavsett om du är ung eller mitt i livet och oavsett om du är född i Sverige eller i något annat land (Observera att arbetsterapeutprogrammet ges på svenska). Du behöver inte ha tidigare erfarenhet av vård och omsorg. Däremot ska du som söker ha i åtanke att arbetsterapeutprogrammet är en akademisk utbildning, så ett visst intresse för akademisk litteratur och akademiskt skrivande är bra att ha.  

Om du börjar studera till arbetsterapeut, vill jag gärna nämna två saker: nyfikenhet och nätverkande. Alltså: fråga när tillfälle ges! Det är så vi lär oss mycket – i möten med andra individer, i skolan, på praktiken och på jobbet. Bygg relationer inom den egna professionen, redan under studietiden, men även interprofessionellt.