För dig som är student på Läkarprogrammet Beskrivning av olika undervisnings- och examinationsformer på läkarprogrammet

Undervisningsformer

Här beskriver vi TBL, mentorprogrammet, dissektion, VFU, EPA och simuleringar.

Teambaserat lärande (TBL) 

TBL är en undervisningsform där du lär dig tillsammans med andra studenter. Varje termin delas du in i en ny ”TBL-grupp” som du följer hela terminen. Syftet med TBL-formen är att stödja ditt lärande, men också att du ska bidra till dina medstudenters lärande och att du ska öva på att vara en del av ett professionellt team. Allt detta är viktigt i ditt framtida arbete som läkare. Arbete i TBL-gruppen är obligatoriskt enligt kursplanen och kan inte väljas bort då det examinerar lärandemål om att samarbeta i grupp och bidra till andra studenters lärande. Det går inte heller att komplettera gruppaktiviteterna i efterhand, och frånvaro från TBL kan leda till att studenten behöver göra om tillsammans med nästa kurs. 

Läkarprogrammet på KI använder TBL som huvudsaklig undervisningsmetod. TBL är en så kallad flipped classroom metod för undervisning och lärande där studenten först förbereder sig genom självstudier, sen får möjlighet att ställa frågor och problematisera tillsammans med andra studenter och lärare. TBL- undervisningen är indelad i moduler, vilka behandlar ett kunskapsområde. En modul har fyra faser: 

1. Förberedelse och individuella studier
2. Bastest - individuellt och i grupp
3. Applicering (tillämpning) av kunskaper i grupp
4. Utvärdering och återkoppling

TBL förutsätter att du som student tar ett stort ansvar för ditt lärande och kommer väl förberedd till undervisningen, samt deltar aktivt i gruppdiskussioner och gruppbeslut. TBL genomförs till stor del som arbete i grupper om ca 5-8 studenter som samarbetar kring att lösa utmanande och autentiska medicinska problem, samt resonerar om komplexa begrepp och ämnesinnehåll. Du får som student löpande återkoppling på ditt lärande, dels i samband med bastester, och dels från dina studentkollegor.  I fas fyra utvärderar gruppen sitt lärande, hur gruppen har fungerat och ger varandra återkoppling på samarbete. Denna fas kan vara mer eller mindre betonad i olika TBL-moduler; t ex finns på vissa kurser särskilda lärandemål om att kunna leda arbetet i en grupp, då kan utvärderingen fokusera på det. 

• Teambaserat lärande i praktiken – film  -

Mentorprogrammet

En mentor är en läkare som rekommenderats av kollegor eller studenter och som träffar sina studenter en gång per termin under hela utbildningen. Syftena med dessa återkommande träffar är att:

• Stötta yrkesidentifikationsprocessen 
• Ge samtliga studenter, oavsett bakgrund, möjlighet att få inspiration, stöd och personliga samtal med en senior kollega 
• Visa läkaryrkets bredd 
• Möjliggöra gruppdiskussioner kring frågeställningar och ämnen som är generiska för alla läkare 
• Fördjupa förståelsen för de kompetenser som är centrala för läkaryrket  
• Avsätta särskild tid för reflektion och självvärdering av utvecklingen inom de olika kompetensområdena 
• Stötta studenterna i att lära sig utforma handlingsplaner där mål, aktiviteter och utvärderingsmetod är adekvata, och som både bygger på och bidrar till självkännedom

Lärandeportfölj 

Som ett stöd för att följa sin utveckling inom olika kompetensområden genom programmet samlar studenten löpande relevanta i sin individuella lärandeportfölj. Varje kurs tillhandahåller information om vilka dokument som ska sparas för kurstillfället. De terminsvisa självvärderingarna som görs under mentorprogrammet kan med fördel baseras på dessa, t ex studieresultat, bedömningsformulär, ProfDOPS mm. 

Dissektion av mänskliga kroppar

Anatomiundervisningen under kurserna Basvetenskap 3 och 4 genomförs delvis genom dissektion av kroppar som privatpersoner donerat för att studenter ska få lära sig anatomi. Alla studenter har möjlighet att delta vid dissektioner, men det är inte obligatoriskt. Kopplat till dissektionsundervisningen finns möjlighet att tala om hur det upplevs och det ingår även etiksamtal och undervisning om förhållningssätt till den döda kroppen. 

Vid dissektion får studenter identifiera anatomiska strukturer på en verklig kropp. Kropparna är balsamerade för att hålla längre och strukturen skiljer sig från levande kroppar. Man använder skalpeller för att skära och andra verktyg för att frilägga till exempel muskler, organ, bindvävsstrukturer, nerver, och blodkärl. Vid dissektionerna finns amanuenser (läkarstudenter som kommit längre på programmet) tillgängliga samt personal som hanterar och ansvarar för kropparna. 

Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) – undervisningsform och examination

En stor del av utbildningen består av praktik, på läkarprogrammet kallar vi det för verksamhetsförlagd utbildning (ibland används också uttrycket VIL, som betyder Verksamhetsintegrerat lärande). I VFU får du delta i vårdarbetet under handledning. Du får träna på att omsätta dina teoretiska kunskaper i verkligheten och träna på och använda färdigheter. Eftersom du lär dig i en fullt fungerande arbetsmiljö, tränar du också på samarbete med vårdpersonal, medstudenter, patienter och närstående. Du kan schemaläggas på kvällar och helger i sjukvården och du förväntas kunna genomföra VFU var som helst inom Region Stockholm. All VFU är obligatorisk och man kan inte genomföra den på deltid.

VFU är också en examinationsform, där du bedöms enligt fastställda bedömningsmallar och formulär. Du bedöms avseende kunskaper, färdigheter och professionellt förhållningssätt och kraven ökar ju längre du kommer i utbildningen. Du kan alltså underkännas i VFU och om det händer får du göra om. Du har endast möjlighet att göra om ett VFU-moment en gång, så om du inte blir godkänd då kommer du inte att ha möjlighet att ta examen. 

Sit-in – examinationsform i VFU

Inom ramen för VFU förekommer också sit-in, en examinationsform där student får genomföra ett patientmöte med en mer eller mindre avgränsad uppgift, som bedöms enligt kriterier av en handledare som deltar vid provet. Dessa prov är inte standardiserade på samma sätt som en OSCE (se nedan) utan här kan svårighet och situation variera eftersom det sker i verklig vård. 

Entrustable professional activities (EPA) – ett ramverk för klinisk träning och bedömning

EPA står för Entrustable Professional Activities – observerbara och avgränsade vanligt förekommande arbetsuppgifter som en nylegitimerad läkare förväntas behärska och som ska utföras på ett patientsäkert sätt. Det finns 10 EPA, som var och en utgör en av de vanliga och dagliga saker som en läkare gör, t ex inhämta anamnes och genomföra relevant statusundersökning, föreslå utredning och diagnos, genomföra vissa procedurer, förskriva läkemedel, skriva intyg mm. EPA tränas och bedöms i VFU, men även i viss mån vid simuleringar.

Syftet med EPA är att få återkommande möjligheter till träning och återkoppling på de centrala läkaraktiviteterna för alla studenter - med målet att successivt öka graden av självständighet.
EPA tydliggör för studenter och handledare vad studenterna ska träna på under det verksamhetsintegrerade lärandet. På termin 12 bör samtliga studenters kompetens avseende EPA vid bedömning motsvara en hög självständighetsnivå för att kunna anses ha uppnått examensmålen och vara redo för legitimation.

Mer information om VFU finns här: https://utbildning.ki.se/student-pa-ki/alla-kurs-och-programwebbar/lakarprogrammet/verksamhetsforlagd-utbildning-vfu

Simuleringar 

Sådana kliniska färdigheter som kan vara svåra att träna på i ordinarie vård, kan tränas och examineras i olika former av simuleringar.  Ibland genomförs examination i samband med en simulering. 

De enklaste formerna av simulering innebär att studenterna tränar på varandra, t ex som rollspel för kliniska intervjuer eller olika undersökningar eller procedurer. Sådana aktiviteter är oftast obligatoriska då det handlar om centrala färdigheter som man måste träna på. Att låta sig undersökas eller att ”spela patient” i rollspel, är också viktiga erfarenheter för att närma sig en förståelse för patientupplevelsen. 

Andra simuleringar kan äga rum på kliniska träningscentra (KTC), där man kan få träna att koppla EKG, att suturera, sätta nålar eller genomföra HLR. HLR tränas upprepade gånger under programmet med ökande komplexitet och situationsanpassning. 

Mindre vanliga men viktiga är komplexa simuleringar av t ex traumaomhändertagande, där också teamarbete i akutskeden tränas. De görs oftast på särskilda simulatorcentra och är mycket resurskrävande.